Känslorna efter förlossningen

Jag lever i en liten bebis bubbla och är över lycklig för det. Sen såklart nojar jag mig att gör vi rätt, blir jag en bra mamma osv. Jag är nostalgisk över att graviditeten och förlossningen är över. Jag ser fram emot nästa gång. Tycker inte att förlossningen var så farlig. Kroppen har återhämtat sig förvånansvärt bra också?! Har redan gått ner 10 kilo av 14! Magen har dragit ihop sig väldigt mycket, bara idag jag såg lite extra hud. Men jag smörjer in och använder korsetten så hoppet lever. Och det har inte ens gått två veckor sen förlossningen. Nu börjar jag sitta på yogabollen för att bygga upp bäckenmuskulaturen och sen ska jag börja med situps.

Anders är en underbar pappa och make! Han är överlycklig för vår dotter och har en sådan bra hand med henne. Nästan så att jag inte får ha henne ;)! Han leker med henne, själv säger han att han lär henne taktkänsla. Alltså antingen trummar han med henne till rock eller så rappar an med henne till hiphop. Ser så roligt ut och Lovisa skrattar. Jag älskar att titta på dem! Sen så stöttar Anders mig jätte mycket med amningen. Han sitter bredvid och hjälper till. Jag är så lyckligt lottad som har en så engagerad make! Igår så var det tjejmiddag och han tyckte prompt att jag skulle gå och att jag förtjänade det. Det var roligt att umgås lite med tjejerna men efter några timmar fick jag separationsångest... ;) Men jag är jätte glad att jag gick.

Lovisa är en solig bebis, bara 12 dagar men ändå väldigt med och vaken. Idag har hon varit lite gnällig men det är inget skrik utan bara ansiktsuttryck och så gnyr hon lite. Antar att hon har haft ont imagen för hon har inte skött den och pruttat en massa. Nu mår hon bättre. När hon blir hungrig skriker hon hårt! Hon är också ett litet kräkbarn. Så vi får tvätta ganska mycket. Däremot verkar hon inte bry sig. Igår så låg hon på mitt bröst när vi låg i soffan. Då hör jag ljudet och sen känner jag hur det rinner över hela mig! Det var bara att hoppa in i duschen :)

Lovisa 6 dagar gammal.

Mamma och pappa är så tacksamma att du kom till oss! Vi älskar dig så otroligt mycket. Du förtrollar oss med dina vackra ögon. Mammas hjärta slår extra slag för dig!

Tiden efter förlossningen.

När vi fick åka hem från BB var det härligt soligt höstväder, precis det jag gillar. Vi åkte via mitt jobb för de hade planeringsdag och det är ju ändå precis här var vi bor så vi passade på att visa upp henne. Det blev liv i luckan må jag lova. :) En av mina chefer blev överbeskyddande och kommenderade alla vad de fick och inte fick göra. Den högsta chefen vart överlycklig att se en så liten en. Fikade en lite stund med dem sen åkte vi hem. Vi orkade inte laga någon mat så Lovisa fick ta sin första tur i vagnen till närmaste Indiska restaurangen där vi handlad take away. Lovisa sov så sött och var snäll. Vi fick äta och mysa i lugn och ro.

Hålla pappas hand.

Under natten hade jag svårt att slita mig ifrån henne för hon var lite ledsen och alla mina hormoner gjorde sitt. Så jag var vaken nästan hela natten och då såg jag att det snöade. Det var så vackert och harmoniskt. Under småtimmarna gick jag och lade mig i sängen och bad Anders ta över en stund. Så när jag vaknade låg de och sussade så sött tillsammans. Mitt hjärta smälte totalt!

Hålla mammas hand.

På fredagen kom alla hormoner som på posten. Jag bölade för allt! Att min make är en underbar pappa, att jag är mamma, att jag oroade att Lovisa inte kunde amma, att det skulle hända henne något, att jag inte skulle klara av att vara mamma osv osv. Var inte olycklig bara känslosam och lycklig. Kände dock saknad till förlossningen konstigt nog. Men det var faktiskt en upplevelse fast det var tungt. På dagen kom grannen med sin söta son med fina presenter :). Hon är alltid så omtänksam! Senare under kvällen kom Anders bror med flickvän och Staffan och fikade med oss. Var roligt att se dem och vi har inte riktigt träffat hans nya flickvän ännu men hon var trevlig. Sen så blev det dags för Lovisas första bad. Det var inte så poppis enligt henne. Tror hon tyckte det var värst när vi tog upp henne och hon blev kall.

På lördagen gick vi en promenad till apoteket och Lidl. Jösses vad ont jag fick och började frossa när jag kom hem. Så jag var tvungen att vila på en gång när vi kom hem. Den natten var tung med koppningen och det kändes som att Lovisa fick i sig en massa luft. Mammas hjärta höll på att brista! Pappas med för den delen. Men till slut somnade vi allihopa och sov tills vi skulle i väg till BB mottagningen. Där träffade vi återigen en super gullig barnmorska. Hon stöttade oss mycket med amningen och gjorde så att vi kände oss trygga i vad vi gjorde. Lovisa hade också gått upp i vikt som tur var. Under BB tiden gick hon ner till 2980 gram men på söndagen vägde hon redan 3060 gram. Doktorn tittade igen på Lovisas ögon och vi fick förnyat receptet på ögondroppar. Jag hade ju frossat så fick ta urinodling för att utesluta UVI. Efter besöket åkte vi hem till svärföräldrarna och åt middag. Där fick vi se vår lilla älskling Clara som vi inte har sett på ett tag. Hon blev som väntat helt galen i bebisen men vi vill vänta lite innan hon får komma för nära. Hon är en dominant terrier så hon behöver disciplin. Men hon ska få nosa och slicka på henne sen när hon lugnar ner sig. På kvällen kom Alexandra med en princesstårta till princessan :) Söta hon! Sen kom också både Jani med flickvän och Emil. Den natten hade vi jätte kämpigt med matningen. Lovisa kom inte alls till ro och var hungrig hela tiden. Koppningen funkade inte alls längre, hon bara hörplade en massa luft! Stackaren, vi var så ledsna för hennes skull!

På måndagen kom BVC sköterskan. Hon är helt underbar! Vi fikade med henne och hon informerade oss om hur ofta man går på BVC, och om lite bra saker att veta om spädbarn. Vi vägde Lovisa och hon hade gått upp 100 gram! Duktig flicka! Sköterskan berömde Lovisa att hon är jätte fin, välmående och duktig tjej. Det är underbart att höra! :) Hon tyckte också att vi skulle övergå till flaska och det var det bästa vi har gjort! Det var som att sätta en kork i munnen på henne och hon blev som en helt annan bebis! Lovisa tappade äntligen sin navel. Det var vi glada över då det luktade urkaburka om den... ;)

På tisdagen, då Lovisa fyllde en vecka så gick vi till Sickla Köpkvarter och köpte fler flaskor till Skruttan. Så köpte vi lite skor till oss också. Kände att jag ville skämma bort mig själv lite. Vi åt thaimat till lunch och under hela tiden sov Lovisa snällt i vagnen. På kvällen sen blev hon lite kinkig och gasig. Vi har fått ett litet kräkbarn så den kvällen kom det kräk överallt! Men hon gnäller inte över det, bara när hon blir våt.

Igår så var vi på BB mottagningen igen. Skruttan hade gått upp ytterligare 100 gram. Fick en massa beröm att hon är så fin, välmående, nöjd och vaken bebis. Mammas hjärta höll på att spricka av stolthet. Barnmorskan sa att det kan ta upp till två månader innan amningen kommer igång och att det vi gjorde är jätte bra. Vi ska bara fortsätta att öva och i vår takt. Skönt att höra så nu stressar jag inte så mycket. Sen gjorde vi hörseltestet och det var klart godkänt.

Vem är du? ;)

Fortfarande lite ögon infektion.

Oftast är vi så här nöjda :)

Stavfel

Stavfelen som nu råder på min blogg beror antagligen på att jag antingen pumpar eller har Lovisa i knät när jag skriver. Och så märker jag att jag är lite smått förvirrad med alla hormoner... ;)

Amningen idag.

Skriver lite kort om hur amningen ser ut idag. Jag har en dotter som är väldigt otålig när hon blir hungrig. Hon är som jag, helst ska man ha ätit typ igår ;) Annars är hon solskenet själv. Hon blir så arg när det inte kommer mat på en gång. Så hon börjar skrika helt hysteriskt. Bröstet har hon ratat totalt. Hon blir bara ilsken när vi försöker sätta henne dit. Hon är också en tungsugare som jag var när jag föddes. Alltså hon kan inte riktigt suga utan suger på sin tunga istället. Vi kämpade med koppningen över helgen men då hennes mat behov växte så så blev det bara jobbigare och jobbigare. Hon var arg och vi var ledsna. Vi har fått massa återbesök till BB mottagningen och de stöttar oss. Jätte snälla är de. Jag ska skriva mer om det senare. Sedan var BVC tanten hos oss igår och hon tyckte att v skulle övergå till nappflaskan och det var det underbaraste vi har gjort. Lovisa är så mycket nöjdare och sover lugnt. Är inte lika gasig som under koppningen. Nu suger hon på bröstet bättre. Så nu gör vi så att vi ger henne ersättning och den mjölken jag kan pumpa upp i flaskan. Sen när hon och jag känner oss nöjda och glada ammar vi. Bara korta stunder men vi försöker. Vi ska på återbesök imorgon igen och antagligen ska vi gå på amningscentrum. Annars så har vi bestämt att jag pumpar det jag kan och ger det i flaska så länge vi klarar av att göra det. Vi använder Dr Browns flaskor för de gillar hon bäst och de ska vara så lika bröstet som möjligt. Hittade idag sådana nappar också.

Tiden på BB

Efter förlossningen fick vi äntligen komma upp på Södra BB och in till vårt underbara rum. Det var ett stort och luftigt rum med sköna elektriska sängar som man kunde ställa i vilket läge som helst. Eget badrum med badkar fanns det. Vi gick och lade oss på en gång och försökte sova lite. Men Lovisa hade andra planer hon. Hon lät oss sova bara korta stunder. Barnmorskorna kom ibland in och tittade till oss och de var också super gulliga. På kvällen bestämde vi oss för att gå upp och ta en tur runt i avdelningen. Direkt när vi kom ut i korridoren där det var rörelse blev Lovisa lugn och glad. Vi hittade ett dagrum där vi satte oss ner en stund för att titta på vårt mirakel. Då var Lovisa 12 timmar gammal. Vad gör inte ungen? Jo hon tittar rakt i ögonen och ler! Mitt hjärta smälte totalt! Kunde inte slita blicken från hennes vackra ögon! Sen grimaserade hon för oss lite finurligt och lipade. Hahah hon var så söt.

Under natten och förmiddagen så ville inte Lovisa riktigt amma. Hon sög på sin tunga. Lite verkade hon få i sig för hon skötte magen och mekoniumet började ändra färg. Under läkarkontrollen var hon så snäll och lät både läkarstudenten och läkaren att undersöka henne grundligt. Alla reflexerna var på plats och normala. Doktorn berömde Lovisa hela tiden och grattade oss för ett prakt exemplar! Ja då var man måttligt stolt över sin lilla älskling! Lovisa var så snäll att hon lät också doktorn titta in i hennes ögon så pass väll att hon kunde se näthinnan. :)

Vi fick stanna en natt till för Lovisa inte kunde suga på bröstet som hon skulle. Det tyckte vi kändes skönt. Anders mamma Kaisa, och mina kära vänner Estelle och Mia kom på besök. Såklart köpte flickorna en massa presenter fast de inte behövde det och fina sådana också! På kvällen tog vi en promenad till Pressbyrån och så tänkte vi titta på Wallander. Men Skruttan ville inte se på film. Hon var jätte ledsen och mammas hjärta höll på att brista. Nattbarnmorskan var supersöt och försökte hjälpa oss med amningen. Men ändå kämpade vi i nästan 4 timmar! Då kom hon in med ersättning i en medicinkopp. Det slukade Lovisa på en gång och sedan somnade hon. På morgonen vid sex tiden var det samma visa igen. Nattsköterskan kom åter igen in med ersättning och Lovisa blev så nöjd så.

Under kvällen och natten upptäckte vi att Lovisas öga började vara och svullna igen. Så hon fick träffa barnläkaren som ordinerade ögondroppar. Hon har antagligen fått en vanlig hudbakterie i ögat och det är vanligt att spädbarn får det. Men för att det var så aggressivt så fick hon droppar för det.

Barnmorskan Inga-Lill var en äldre finska och henne kom vi bra överens med. Hon hjälpte oss med amningen så gott det gick. Till slut kom hon in med en elektronisk bröstpump. Hahah man ser verkligen ut som en mjölkkossa! Det ser för hysteriskt kul ut! Anders började skratta, och det gjorde jag också såklart. Så kallade han mig för kossa ;) Hahah nej men Anders har verkligen hjälpt mig. Han sitter bredvid och försöker hitta på olika lösningar hur vi ska göra. Han intresserar sig i hur mycket mjölk som kommer engagerar sig verkligen i att vi ska få detta att funka. Han är inte alls påtvingande utan jätte stöttande. Men vi bestämde oss iaf att hyra pumpen hem och den tänker vi hyra så länge som det behövs.

När det var dags att åka hem kände vi oss trygga och nöjda för vi hade fått mycket peppning och stöttning av personalen. Och det var så skönt att veta att Skruttan var mätt iaf. Hade inte klarat av om hon hade behövt vara hungrig för att mjölken jag hade i mina bröst inte räckte till.

Äntligen

Så äntligen har jag skrivit klart förlossningsberättelsen. Det tog mig bara ett antal dagar. Fick varva mellan hormontårar, amningskämpning, återbesök på BB mottagning, gäster och gos med Lovisa. Jag har skrivit så utförligt jag kommer ihåg. Mycket för att jag själv vill minnas och att sen kan Lovisa få ta del av det när hon blir äldre. Jag kommer att successivt återgå till normal bloggning när vi landar i vår nya tillvaro. Jag har inte glömt bort er. (hahah som nu sitter jag och pumpar samtidigt.) Kram på er!

Förlossningsberättelse

Jag fortsätter berättelsen från när vi kom hem igen från förlossningen  i söndags. Det hör ihop och du kan hitta inlägget här.

När vi kom hem från förlossningen i söndags var jag ganska trött. Hade inte direkt mycket ork. Så vi handlade en pizza på vägen hem. Ganska snart efter att vi hade ätit började jag tycka att det tryckte i tarmarna rätt så rejält. Pratade med mamma i telefonen och hon sa att så känns det när det startar. Hon sa också att allt liknade hur det var när jag föddes. Att hon hade dessa känningar som jag hade och att jag tittade ut två dygn senare.

Vid sju tiden på kvällen började jag känna att det var värkar och vissa gjorde jätte ont! Jag vaggade runt lite och kollade på tv. Satt en stund på yoga bollen och det var skönt. Ganska snart var jag tvungen att börja profylax andas. Vi hade laddat ner en applikation till mobilen som heter värktimer. Den började maken klocka värkarna med. Vad som är bra med den är att den registrerar allt, längden på värken, frkvensen osv. Den har också alla nummer till olika förlossnings avdelningar i landet. Så vi klickade bara via den och kom fram.

När värkarna kom ungefär 3 st på 10 minuter ringde jag till förlossningen igen. Jag hade lite mer blödningar också. Men de tyckte att vi kunde vänta lite till men att det var på gång. Då var klockan ungefär 21:30. Då tyckte jag att det gjorde lite väl ont så jag tog värktabletter och så bastade vi. Det hjälpte lite och vi bestämde oss för att gå och lägga oss en stund. Maken snarkade på ganska direkt. Jag slumrade mellan varven. Värkarna ökade i intensitet och det varade längre. Kom tätare också en var så klart oregelbundna. Maken ringde till förlossningen och de ville prata med mig. Fick en värk i samband med samtalet och barnmorskan sa att vi skulle komma in för undersökning. Vi kom fram och det var jätte gulliga personalen som tog emot oss. Jag hade flera värkar och profylaxandades djupt. Barnmorskan och USKan tyckte att jag andades bra men att de såg klart att jag hade ont. Blev undersökt och det visade sig att jag var bara öppen 1,5 cm! Så jag trodde att vi skulle få åka hem. Men barnmorskan var så söt och tyckte att jag inte behövde göra det för jag hade så ont. Så hon ordnade med en plats på avd 63 och så att jag fick en spruta morfin. Det var en mamma plats så Anders hade ingen säng. Men vi kunde dela på den som jag hade. Morfinet gjorde susen och jag sov så gott med älsklingen kramandes bakom mig.

På morgonen hade värkarna avtagit och vi trodde att vi skull åka hem. Kopplades upp på CTG igen och då visade det sig att Skruttans hjärtljud inte var så bra. Hon hade vad de kallad för stel hjärtkurva. Alltså pulsen låg för stabilt. Tydligen ska pulsen hoppa mycket på ett foster och det gjorde det inte. In kom en läkare och ville undersöka igen. Hade då öppnat mig 3 cm. Hon gjorde en hinnesvepning och detkan jag lova känns inte så värst skönt! Återigen hade de med en läkarkandidat som också fick pilla på mig. Doktorn sa sen att de ville ha ordentlig översikt på barnet så vi skulle ner till förlossningen igen där de skulle spräcka hinnorna och sätta en elektrod på Skruttans hjässa. Jag fattade inte riktigt vad det innerbar så jag frågade (eller var det kanske Anders som gjorde) om vi skulle åka hem sen igen. Då skrattade doktorn och sa att nej ni åker inte hem innan ni har fått en bebis. :)

Sagt och gjort fick vi åka ner på förlossningen. Återigen mottogs vi av underbar personal. Jag fick lägga mig på britsen och barnmorskan satte en nål på min vänstra hand. Rätt bra att vara patient och känna på själv hur det är. Sen skulle hon spräcka hinnorna och sätta in en elektrod på barnets huvud. När hon kl 12.01 spräckte hinnorna kändes det lite märkligt som att man kissade på sig. Men det forsade inte som jag hade trott. Då sa barnmorskan att allt gick inte. När hon sen skulle sätta dit elektroden började hon gapskratta. Skruttan vevade runt som bara den och hon kände hennes huvud. Alla i rummet började skratta och jag kände verkligen hur hon bökade där inne. Tillslut fick vi dit elektroden. Den här barnmorskan var ungefär i vår ålder och väldigt mysig. Vi pratade en del och jag frågade henne om hon hade jobbat länge där. Då berättade hon att hon var ny exad och ganska nyligen börjat där. Hon skrattade lite att man kanske inte ska berätta det... Anders kunde inte låta bli att retas och sa direkt att vi vill byta barnmorska. ;) Hon förstod att han skämtade och att vi var nöjda med henne och USKan. När jag gick på toaletten såg jag att fostervattnet var svagt färgat. Då sa de att Skruttan hade bajsat lite i magen men det var inte mycket.

Lite humor måste man ha på förlossningen! ;)

Jag fick dropp för att öka värkarna. De ville inte riktigt ta sig. Fick kl 13:35 nytt team som kom in till oss. De var precis lika trevliga som alla andra vi har träffat. Droppet ökades successivt hela tiden. Anders och jag satt och kollade på Two and a Half men på datorn och de tyckte personalen såg så trevligt ut. Jag fick lunch vid något tillfälle och Anders och personalen bjöd mig på en massa gott.

Kl 14:00 var jag öppen bara 3 cm och ytterligare en hinnsvepning görs. 14:21 gör doktorn en amnionotmi igen och då forsar det fostervatten som var blodblandat. Det var en ytterst märklig känsla. Inte som att man kissar på sig utan mycket, mycket mer. Doktorn som var inne hos oss var en äldre dam och jag uppfattade det som att hon hade mycket kunskap.

Kl 15:00 hade jag så ont och värkar med 2-3 minuter mellanrum. Jag får lustgas och profylaxandas. Det hjälpte och jag blev först snurrig och glad. Dansade lite i sängen med musiken och fnittrade med maken. Sen började jag trippa totalt. Hallucinerade men effekten tog snabbt slut. Anders hjälpte mig, han sa när kurvan på CTG började stiga och då andades jag. Sen sa han när den började avta och då slutade jag att andas i masken.

Kl 16:00 så hade Skruttan haft tyst hjärtmönster igen så de saktade ner droppet igen. Jag satte mig på yogabollen och värkarna började göra riktigt ont. Anders masserade mig och jag skrek in i masken. Jag hade inte klarat mig utan honom. Han guidade mig genom värkarna och dimman. Otroligt stöd var han för mig. Jag blir nu när jag skriver detta alldeles tårögd för han var verkligen så underbar. Jag, Anders och barnmorskan tyckte att det var dags för epiduralen. Jag var helt väck men det var underbart när barnmorskan såg det själv. Hon var verkligen omtänksam. Men mitt tryck var för högt så narkosen ville ta akuta intoxprover. Jouren ordinerade en Trandate till. När barnmorskan berättade detta för mig var jag på väg in i lustgasdimman så när jag kom ur den, vilket kändes som en evighet, var jag tvungen att fråga Anders om det verkligen var så att jag var tvungen att vänta på EDAn. Jag fick stå och hänga lite i gåstolen och jag fortsatte att skrika in i masken. Jag bad om ursäkt för att jag skriker men alla andra verkade tycka att jag skrek väldigt lite. Tillslut kom narkosen och satte EDAn kl 17:49. Barnmorskan verkade inte nöjd med detta för när man läser journalen har hon skrivit: Narkosen har varit upptagen och EDA är inte lagt förren nu! Narkosen kändes lite nervös och det gjorde lite ont när han lade in katetern. Stickte till ordentligt in nerverna som strålade ut i höger ben. Men effekten av medicinen började snart verka och jag blev lycklig igen.

Kl 18:22 var jag öppen 4 cm men barnmorskan kunde dillatera kanterna till ungefär 5 cm. Skruttans hjärtljud var stela igen. Jag ville gå upp och gå ett tag och vi promenerade med maken med gåbordet som stöd. Gick längs med korridoren några längor. Doktorn ville undersöka mig pga Skruttans hjärtljud och för att förlossningens förlopp var så seg. Det kom in samma läkarkandidat som vi träffade på söndagen. Han var norsk så jag förstod inte allt han sa men trevlig var han. Så jag blev undersökt av alla igen. Den norska kandidaten sa att jag var en go patient som var så avslappnad och lät honom vara med. Vi började alla skratta för det lät så gulligt. Doktorn sa däremot att vi skulle avvakta ngn timme till men om ingenting hände skulle de snitta mig. För de tyckte att det tog för lång tid och antagligen var de lite oroliga för Skruttans hjärtljud men de sa inget om det och det är jag tacksam över.

Kl 21:00 fick vi ett nytt team in i rummet, lika gulliga som sina tidigare kollegor. EDAns effekt började avvta och höger ben var avdomnat. Kunde knappt röra på det. Så jag började med lustgas igen. Det var andra gången under förlossningen som jag kände att nu orkar jag inte mer. Så en ny doktor kallades in. En yngre kvinna och väldigt sympatisk. Hade träffat henne tidigare när jag var inlagd på sjukhuset pga blodtrycket. Barnmorskan undersökte mig och tyckte att det hade börjat hända saker. Så doktorn tyckte att vi skulle ta ett blodprov på Skruttan för att se hur hon mår. Hon mådde bra så vi bestämde oss för att fortsätta med en vaginal förlossning. Men då skulle vi lägga in en ny EDA. När vi väntade på narkosen kom barnmorskan in vid ett tillfälle och sa: vi vill ha fina värkar på kurvan och så mixtrade hon lite på CTGn. Då kunde jag inte låta bli att svara: men jag har fina värkar i fiffi.

Kl 22:45 kom inlunkandes en mysig överläkare. Han var så lugn och hade en härlig glimt i ögat så jag kände att det här kirrar han galant. Han tyckte att den förra EDAn var lagt för långt ner. Kunde då inte låta bli att fråga honom mellan vilka kotor sätter han in EDAn. Då förstod han att jag arbetar inom vården. Han skrattade och skojade medan han arbetade och Anders fick assistera doktorn. När han hade lagt den sa jag att det kändes inget alls och att det gjorde doktorn bra. då skrattade han och sa till Anders att han ska lyssna sen på syster, alltså mig. :)

Denna EDA var helt underbar! Jag kunde sova mellan 6 till 10 cm. Visst vaknade jag till att det gjorde ont och att jag ville gå upp och kissa. Men det var så härligt att bara få vila. Anders satt och tittade på olika serier på datorn.

Kl 03:20 fick jag krystvärkar. Jag började andas lustgas igen och sen krystade vi för fulla muggar. Det blev i gynstol för mina ben ville inte riktigt samarbeta. Det gjorde inte så ont, visst värkarna gjorde on men när jag krystade så märkte jag det inte. Andades lustgas igen och undersköterskan skrattade att jag missbrukade lustgas. Svarade då att jag är smärtkänslig och finne! Då började alla skratta igen. De guidade mig galant hur jag skulle göra och jag försökte lyssna på dem. Men jag förundras över hur väl kroppen vet vad mans ska göra för jag gjorde mycket instinktivt också. Anders var underbar och stod bredvid mig och kramade mig hela tiden. Han peppade mig och alla sa hur duktig jag var. Det hjälpte mig att fortsätta fast jag blev väldigt trött. Det är verkligen som att springa ett maratonlopp! Man krystar ut huvudet 3 cm men sen åker det tillbaka 2 cm.  Den sympatiska unga läkaren kom in igen och sa att nu tar vi sugklocka för mamma börjar bli trött. Ja tack svarade jag. Då sattes en sugklocka på plats och doktorn roterade Skruttans huvud men hon behövde inte dra ut henne. Utan det gjorde vi själva. Plötsligt hörde jag hur de sa att vänta! Jag höll på att krysta ut henne för snabbt. Där gjorde det ont och jag sa det. Men sen så helt plötsligt kl 03:58 var hon ute och allt stannade för mig. Hon var här, jag hörde hur Anders drog efter andan och sa ooohj...

Hon lades på mitt bröst. Lite grät hon men sen lyfte hon på huvudet och tittade på oss med världens vackraste ögon. Jag blev helt förälskad! Anders kramades med oss och vi bara tittade på varandra! Vår älskling hade äntligen tittat ut och hon var helt perfekt! Anders fick klippa navelsträngen och det gjorde han bra.

Ja så hårt jobbade jag, alldeles svettig och helt slut. Maken ser oförskämt pigg ut...

Moderkakan skulle fram och det gick snabbt. Gjorde inte så ont som jag trodde att det skulle göra. Jag fick bara tre stygn och enligt läkaren så fanns det mycket plats för bebisen att titta ut. Det var bara det att jag hade haft förvärkar så länge, nästan en månad innan, att min livmoder hade blivit trött och därför tog förlossningen så lång tid. Själva krystningsfasen tog 40 minuter.

Sen fick vi fikat och vi korkade upp Champangen vi tog med oss. Det tyckte personalen var jätte bra. De tyckte det firades alldeles för lite på förlossningen. Men ett barns födelse är en STOR anledning att fira! Vi bara gosade med henne och landade lite i tillvaron. Lovisa var jätte snäll hela tiden och tittade på oss. Somnade i bland på våra bröst. Äntligen kl 9 ungefär fick vi komma upp på Södra BB.

Jag måste säga att det var en oförglömlig upplevelse även om det gjorde ont. Men personalen på SÖS förlossning var helt underbara och lyhörda. De gjorde ett fantastiskt jobb! De till och med tackade oss och sa flera gånger att det var underbart att få vara med för vi var så positiva fast vi hade en seg förlossning. Sen sa andra barnmorskor också att de hade hört hur duktiga vi var. Vi känner båda att vi kan gärna göra det igen...

Första dygnet hemma

Nu har vi varit hemma ett dygn och det är väldigt omtumlande ska jag säga. Jag grät när jag skulle ringa till BVC för att anmäla henne dit. Jag grät för jag insåg vilket stort ansvar jag har för den här vackra lilla varelsen. Så rädd att jag ska göra något fel. Älskar henne så att det gör ont! Jag vet, det är tredje dygnet och då kommer hormonerna sprutande. Tack alla för era tipps och peppningar angående amningen. Och vi har gjort det mesta ska jag säga. Använder amningsnapp, varvar med koppning och bröstet. Men senaste timmarna har hon total vägrat mitt bröst. Sker inte tillräckligt snabbt enligt henne. Men vi ger inte upp! Maken ger mig otroligt stöd och sitter bredvid och hjälper. Väldigt engagerad är han men så är han så lycklig över dottern sin. Så här hittade jag dem i natt när jag vaknade.

Älskar min lilla familj så otroligt mycket! Kan inte önska mig något bättre än detta!

Öl till frukost? Det sägs att öl sätter igång mjölkproduktionen. Vi har en liten tungsugare som inte har tålamod att suga när det inte kommer så mycket. Vilket såklart leder till att mjölken inte rinner till. Öl var det flera som sa ska vara bra. Jag som inte ens gillar det men vad gör man inte för den personen man älskar mest i hela världen? Så nu sitter jag i soffan med en öl i ena handen och bröstpumpen i andra. Skål!

Vill bara skriva och berätta att vi mår bra och har kommit hem idag. Vi lever i en bubbla och allt kretsar kring lilla Lovisa. Har lite problem med amning och hon har fått en ögoninfeltion. Men det ska vi fixa till. Jag tackar alla för era underbara kommentarer!!! Ni är guld värda! Jag återkommer när vi har fattat mer ;) och ska sen återgå till normal bloggning. Har mycket att berätta om förlossningen och sjukhusvistelsen. Jag följer er alla fast jag inte kommenterar.

Lovisa

Passar på att lägga upp lite bilder på Lovisa nu när hon sover. Hon är väldigt aktiv och söker ögonkontakt. Vill vara vaken och se på. Skriver senare om förlossningen. Den var tuff men hanterbar och vi är så lyckliga! Tack alla söta för era gratulationer!

12 rimmar gammal.

1 timme gammal.

12 timmar gammal och så här håller hon på hela tiden. Hon är väldigt nöjd.

1 timme gammal.

Bilderna är tagna med iPhonen så de är inte de bästa...

Nu är Lovisa äntligen här efter en lång förlossning! Hon föddes idag kl 3:58, väger 3265g och är 50 cm lång. Nu ska vi bara återhämta oss så skriver jag mer sen. Massa kramar från oss'

En dag på förlossningen...

Som ni vet så var vi inne på förlossningen idag. Men nu är vi hemma igen i väntan på att allt ska komma i gång ordentligt. Tänkte skriva lite vad som hände.

Jag vaknade ungefär kl 7 i morse. Haft mensvärkar i natt igen så jag tänkte inte så mycket mer på det. Låg kvar i sängen ett tag innan jag gick upp. Kl 9 väckte jag maken för jag var så hungrig och vi hade planerat att vi skulle äta en ordentlig frukost med ägg, bacon och bönor. Var lite grinig men maken fick mig på bättre humör på en gång. När vi hade lagat frukosten och skulle äta kände jag att jag var tvungen att springa på toa. Kändes som när mensen skulle börja men jag hade känt så tidigare också utan att det var något. Men väl inne på toaletten såg jag att jag hade klarrött blod i trosan. Inte mycket men ungefär som 2 fem-kronor. Sa till maken att vi får nog åka in till förlossningen. Han blev lite stirrig men jag tyckte att vi skulle äta upp först. Sen så ringde jag förlossningen och de undrade om jag kände några fosterrörelser. Men då kom jag på att det var väldigt lugnt i magen och hon gick inte i gång på mat, dryck eller buffar. Barnmorskan sa att det var fullt så hon skulle återkomma. Under tiden hoppade maken in i duschen och jag började packa det sista. Barnmorskan ringde och sa att vi fick komma dit. Då började maken fixa håret och gå ut med hunden. Hahah jag tror han vart lite nervös ;) När vi sen äntligen skulle åka så öppnade sig inte garageporten! Haha verkligen som en komisk film. Men just då var jag inte så glad. Det tog ett tag men tillslut fick grannen upp dörren manuellt. 

På förlossningen så kopplades jag upp på ctg-kurvan. Skruttans hjärtaktivitet var jätte fin och så såg man att jag hade några oregelbundna sammandragningar. Märkligt att efter sammandragningen får jag menssmärtor? Men sen så kom en läkare och skulle undersöka mig. Hon hade med sig en läkarkandidat. De klämde och tryckte båda på min mage. Gjorde lite ont men inte så farligt. På ultrat såg man att hjärtat pumpade som den skulle men hon tyckte att Skruttan var lite väl lugn. Båda två kände på livmoderhalstappen. Inte så värst skönt eller roligt men såklart måste kandidaten också få känna för att han skulle lära sig. Så det var bara att bita ihop. De tycke iaf att jag var väldigt lugn och avslappnad så att det skulle gå så bra så. Jag hade inte öppnat mig men tappen var mjuk. Och jag har haft lite olika blödningar under dagen. Så antagligen är det på gång men man vet inte riktigt när.

För att Skruttan inte ville röra på sig så fick vi vänta 3 timmar på nästa doktor och ett till ultra. Den doktorn konstaterade att allt såg bra ut. Hon tyckte att det verkar som att det är på gång och att vi skulle vara uppmärksamma på blödningen. Har haft lite oregelbundna värkar men inte så farliga. Men så nu är vi hemma, har ätit pizza och kollar på film. Och såklart har Skruttan börjat sin kvällsjumpa ;)

Jag vill tacka er alla för era fina kommentarer! Det värmer verkligen! Hoppas ni har haft en fin söndag.

Var nog slemproppen som gick och nu väntar vi bara på ett andra ultra. Skruttan har bestämt sig att ta det lungt idag och doktorn vill se henne röra på sig ;) men sen får vi nog åka hem och vänta. Skriver mer sen när vi är hemma. Kram till er alla! Ni är så söta!

SÖS

Nu åker vi till SÖS förlossningen. Antagligen blir vi hemskickade men jag har fått en blödning och skruttan är så lugn så de vill kolla läget.

Gubbe!

Jag trodde vi levde i lite mer jämställt samhälle där vi inte bryr oss så värst mycket om genussymboler. Vi var och handlade på Willys i Sickla och som gravid får man springa titt som tätt på toaletten. Stod och köade på två helt likadana toaletter. Enda skillnaden med dessa var att de hade två olika skyltar, alltså dam- och herrsymboler. Det fanns också en handikapptoalett. När det var min tur tänkte gubben bakom mig tränga sig före mig.

Jag hojtar: Ursäkta mig! Jag är gravid och väldigt kissnödig!
Gubben: Men jag tänkte bara för att det var olika symboler.
Jag gåendes mot toaletten: Jag tror inte det spelar någon roll.
Gubben: Men jag vill inte gå på en damtoalett.
Jag upprepar mig när jag stänger dörren framför nosen på honom: Jag tror inte det spelar någon roll, de ser precis likadana ut!

Jäkla gubbe alltså! För det första spelar det väl ingen roll vad det är för symbol på dörren. Tror toalettfunktionen är precis lika även om det är en så kallad dam- eller herrtoalett! För det andra visar man väl lite hänsyn till människorna runtomkring sig! Man tränger sig inte före andra och jag skulle tillåta gravida, äldre och barn gå före mig i toalettkön!

Ooaj!

Vaknar idag med en begynnande migrän. Har inte haft det under hela graviditeten. Bara i början hade jag migrän i 3 dygn och sen har jag haft ont i huvudet pga blodtrycket. Men detta är migrän huvudvärk. Ooh vill ha mitt botox! Det hjälper verkligen kan jag lova! Undrar om migränen har något att göra med att i dag är Skruttan beräknad och jag har spänt mig inför det...?

Bilden är googlad.

BF imorgon.

Ja i morgon är Skruttan beräknad. Hoppas så mycket att hon kommer snart! Men det är sant att hon kommer när hon är redo. Fast jag tycker att hon är det nu! ;) Vissa av er har tipsad sex för att få igång förlossningen. Ja ni det har vi provat med flera gånger men nej, nej ingen bebis för det inte! ;)

39+6

39+6

39+6

Ja som ni ser på bilderna så har magen verkligen sjunkit ner. Kan tillägga att det är ganska tungt att bära på det. Känns som att Skruttan ligger lång ner i fiffi! ;) Och magen har verkligen blivit stor! :) I natt kände jag för första gången hur hon sparkade mot revbenen. Och nu har hon varit väldigt livlig i magen i flera timmar.

Långpromenad till Söder.

Sofia kyrka sedd från Sjöstaden

Det var så fint väder idag så vi bestämde oss att gå en långpromenad till Söder. Som ni säkert vet så vaggade jag fram som en anka i snigelfart. Vi tog båten från Sjöstaden till Söder och promenerade till Skanstull.

Hammarby Sjöstad

Sofia kyrka igen.

Luma fabrik som är ombyggd till lägenheter och olika tv bolag har sina lokaler där.  Låga huset längst fram har ombildats till radhus. Sjukt dyra bostadsrätter...

Vid Norra Hammarby Hamnen finns det flera båtar där folk bor. I bakgrunden syns Södra Hammarby Hamnen. 

I Skanstull handlade vi lite och lunchade. Riktig romantisk måltid vart det i Subways ;). Senare så åkte vi till Anders bror och lekte lite med hans barn. Nu är jag ganska slut och hoppas hoppas promenaden gjorde susen och att förlossningen startar snart...

Maken är för rolig...

Jag ville tvätta gardinerna för jag tycker att de är dammiga. Maken tyckte att det var överkurs. Men ändå tyckte han att gardinstängerna var dammiga?

Sockerkaka

Dagarna ser ganska lika ut för oss. Efter att maken har ätit sin frukost går vi på långpromenad med vovven. Det är så härligt väder idag så vi njöt av att vara ute. Efter det åt vi lunch och jag tog en kort siesta medan maken fixade med sina papper.

Nu har jag bakat en sockerkaka. Som vanligt följde jag inte receptet fullt ut. Utan jag tillsatte lite mer smör, socker och citronkoncentrat. Svärföräldrarna skall komma strax för en fika.

Nu börjar jag bli trött på att vänta! Vill att Skruttan ska komma nu! Jag vill kunna röra mig obehindrat igen och gå ordentliga långpromenader. Vill sniffa på bebis och gosa med henne. Tycker att det är långtråkigt att bara gå här hemma. Är ju som sagt van att jobba och plugga heltid. Nu är det bara att vänta... Tips någon? För att komma igång med förlossningen?

Morgonstund har guld i mund

God morgon på er allihopa. Jag måste säga att jag har sovit otroligt skönt i natt. Vaknat bara en gång. Maken har kramats med mig hela natten och sen snodde han min plats ;). Så jag gick upp kl 6:30.

Nu har jag bara levande ljus och ska äta frulle strax. Väntar bara på att kaffet är klart. Kan tillägga att listan inte fungerade på oss. Nope, ingen bebis ännu inte! Hon är envis hon. Vi ökade till och med på listan och var och shoppade lite. Köpte en amningstopp och maggördel till mig. Maggördeln har jag hört skall hjälpa magen att dra ihop sig snabbare efter förlossningen. Det måste man ju bara prova.

Vill tacka er att för era fina kommentarer! Ni gör mig så glada.

Bilden är googlad.

Tips på att starta förlossningen

Har fått lite tips på hur vi ska få igång förlossningen. Och det funkade faktiskt för den som tipsade mig.
1. Gå en långpromenad
2. Städa
3. Kör färdknäppen
4. Basta

Mage 39+4

Andra kullen svanungar? Trodde de hade blivit stora redan...

Så nu har vi gjort första etappen. Nu fika och sen fortsätta att bearbeta listan...

Bröllop och fotografering

Har inte berättat om min förkärlek för bröllop och fotografering. Jag är bara en amatörfotograf och borde ta tag i det mer. Borde gå på kurser och öva mycket mer men det har inte blivit av ännu.

Som liten älskade jag prinsessor och vad är inte närmare till att vara en prinsessa om inte bröllop? Tror att jag gör det för jag har alltid varit en "tjejig" tjej. Fast också "killig" och grov i mun ;). Beskriver nu hur jag är med genus fast jag är emot stereotyper. Gör det bara för att det är lättare att förklara. Men glöm inte bort var jag står i den frågan ;).

Här är lite bilder jag tog på mina kära vänners Mia och Davids bröllop förra året:

Jag har amatörlekt med bilderna i iPhoto. Vill lära mig mer om sådant.