Det här med amningen

Jag inser nu att det är väldigt vanligt att amningen strular. Verkar vara svårt för så många. Nästan alla jag har pratat med har haft något problem med amningen. Vissa har haft mer andra mindre. Men nästan alla säger att det är svårt. Jag tänker bara på att hur gick det till förr i världen... Fy vad hemskt igentligen! Men jag antar att det fanns då många kvinnor som ammade och man gjorde det mer för det föddes ofta flera barn i en familj. Då var det nog vanligare med ammor.

Jag känner att vi får väldigt mycket hjälp och stöttning med amningen. Vi går till amningscentrum på SÖS och de är väldigt kompetenta och snälla. De ser verkligen oss som en familj med våra behov och hur vi är och så utgår de efter det. De säger också att vi ska göra sås om vi känner känns bra för oss och sen bara öva, öva och öva. Men jag undrar hur tiden skall räcka till? Jag tar hand om skruttan, ammar lite åt gången, matar med nappflaska, tvättar henne ett antal gånger för hon kräks, tvättar flaskor och tvätt, pumpar boobsen, går ut med hunden osv osv. Så sa man själv hinna äta för att det ens ska komma någon mjölk. I lördags glömde jag äta för jag pysslade ngt hela tiden och det resulterade i att jag fick betydligt mindre mjölk :( Alltså hur ska man hinna med allt? Jag känner så här iaf att så länge Skruttan är mätt och mår bra så är det det som är viktigaste. Jag vill att hon ska få så mycket av min mjölk som möjligt så därför ska vi nog hyra pumpen ett bra tag till.

Hittade denna artikel i dn.se som publicerades 2007.

AMNING MED FÖRHINDER

Handlar amning om potens?

Färre kvinnor skulle uppleva amningsproblem om bättre frågor ställdes till dem inom vården. "Det gäller att vi försöker hitta vad mamman vill med sin amning", säger Kristin Svensson, specialistbarnmorska.

Varje år föder 100.000 kvinnor barn i Sverige. Ungefär en fjärdedel av dem slutar att amma tidigare än de tänkt sig, visar nordiska studier. De får problem med amningen och tycker inte att de får den hjälp de behöver inom vården.

Det tar ofta mellan en och två månader att etablera och känna sig trygg med amningen. Under de första veckorna är det väldigt vanligt att kvinnor har ont på bröstvårtorna. Oftast beror det på att barnet har ett för litet tag om bröstet. I värsta fall kan detta leda till infekterade sår som är väldigt smärtsamma och som måste behandlas med antibiotika.

Vid det laget väljer en del mammor att sluta att amma, ibland vet de inte att det finns hjälp att få på barnavårdscentral och genom den ideella organisationen Amningshjälpen.

Vid svårare komplikationer kan mammorna vända sig till sjukhusens amningsmottagningar.

MÅNGA AV DESSA kvinnor skulle bli hjälpta om de fick stöd i ett tidigare skede och på ett öppnare sätt, säger Kristin Svensson, barnmorska som är specialiserad inom amning och forskarstuderande inom området. Hon arbetar på Karolinska universitetssjukhusets Amningscentrum och är även verksam inom Amningshjälpen.

- De flesta kvinnor uttrycker att de vill amma sina barn och har en idé om vad de vill med sin amning. Om vi inom vården bara hittar den kärnan, helst redan under graviditeten, är det lättare att stödja kvinnan utifrån hennes kunskap och inställning.

Genom att ställa öppna frågor som "vad har du för tankar kring amningen?", "vad har ni som föräldrar fått för råd tidigare?" och "är det något som oroar er?" hittar kvinnan ofta svaret hos sig själv och blir tryggare.

Oro inför att inte kunna producera mjölk är ett stort hinder för många kvinnor och att få hjälp med att sätta ord på de tankarna redan innan barnet är fött, skulle göra amningen lättare, tror Kristin Svensson.

- Därefter kan man informera om amningsteknik, hur barnet bör ligga vid bröstet och så vidare.

- Det optimala vore att personal i hela vårdkedjan får kontinuerlig utbildning om amning, och ännu bättre kunskap om hur vi ska använda den, säger Kristin Svensson.

MED HELA VÅRDKEDJAN menar hon mödravårdscentral (mvc), förlossning, BB, barnklinik, vårdcentral och barnavårdscentral (bvc).

I dag ansvarar ingen myndighet för amningsutbildning, utan det är upp till varje förlossningsklinik, mvc och bvc hur man kommunicerar kring amning. Det är olyckligt, fortsätter Kristin Svensson.

Många mammor vittnar också om att de känner sig stressade av de många olika råd de får inom vården.

- Amning går att lösa på så många olika sätt. Mammor är olika, bröst är olika, barn är olika. Och barnets sugförmåga skiljer sig åt. Vi i vården behöver bli bättre på att utgå från mamman, och inte väga in egna uppfattningar och personliga erfarenheter, något som faktiskt ofta händer.

- Det skulle få effekten att de kvinnor som slutar amma tidigare än de tänkt sig inte skulle känna samma bitterhet över det, något som många känner i dag. "Jag gjorde precis allt som personalen sa, ändå gick det inte" är en vanlig kommentar som ofta visar att mamman inte varit delaktig, säger Kristin Svensson.

HON KAN TRÄFFA äldre kvinnor som återger sina "misslyckade" amningar. Och de berättar med sådan smärta att det låter som om det var i går de ammade sina barn.

- Amning är ett laddat och känsligt ämne och är en upplevelse som ofta följer en kvinna hela livet, precis som förlossningen. Man kan säga att amning för många handlar om kvinnlig potens, om kvinnlig förmåga och att duga som kvinna. Därför är det viktigt att kvinnan får ett sådant stöd att hon upplever att hon har gjort det hon kunnat, oavsett hur länge hon ammar.

Det talas ofta bland kvinnor om att det finns en "amningshets" i samhället i dag. Hur ser du på det?

- Jag vet att en del mammor känner så och tyvärr upplever rekommendationerna som "lag". Amning är viktigt ur ett folkhälsoperspektiv. Men för den enskilda kvinnan är amning ett fritt val, samtidigt är det en rättighet att få basera valet på kunskap.

KRISTIN SVENSSON säger att hon snarare kan tycka att Sverige präglas av en "flaskhets" som härrör från 1960- och 70-talens kvinnliga frigörelse och tro på bröstmjölksersättning som likställd med bröstmjölk.

- Amning är naturligt. Det är ett sätt att föda upp och leva med sitt barn. Men naturlighet är inte samma sak som att det är lätt och det är där jag tror att många går på en smäll. Det kan vara svårt att amma och att det är det kan väcka känslor.

Dagens nyblivna mammor är oftast födda på 70-talet. Deras mammor fick inte alls samma möjlighet att amma med de strikta amningsscheman som fanns då.

- Det påverkar. Därför känns det hoppfullt med 80-talisterna som faktiskt blivit mer ammade - och längre - än någon generation sedan 1950-talet. Med de mammorna kanske vi får en mer nyanserad bild på amning, säger Kristin Svensson.

DET ÄR OCKSÅ viktigt att respektera och möta de kvinnor som känner att de absolut inte vill amma, menar hon. Dessa mammor måste också känna att de får kunskap om flaskuppfödning och hur man samtidigt behåller närheten till barnet.

- Amning är privat och kvinnor ska inte behöva stå till svars för att de inte vill eller varit tvungna att avbryta amningen. Ofta kan jag tycka att mammor är ganska bra på att ge varandra pekpinnar om vad som "rätt och fel" i stället för att stötta varandra. Det ser man ofta på föräldraforum på nätet om amning. Det kan vara kommentarer som: "Ammar du ditt barn så länge? Gud vad äckligt!"

Amningen försvåras ofta av att många föräldrar i dag har ett slags bild av ett "idealbarn".

- Idealbarnet är ett barn som äter - men inte "för ofta", som sover på nätterna och som går upp stadigt i vikt. Har man ett sådant barn så är man en "lyckad" förälder.

DETTA GÖR ATT en del föräldrar försöker forma barnet efter den bilden i stället för att lära känna hur just deras barn är, säger Kristin Svensson. I all välmening ger de bröstmjölksersättning till natten för att barnet ska sova fastän det kanske inte behövs. Och inom vården kan det lätt bli att man månar mer om viktkurvan än om amningen.

- Men viktuppgången kan variera hos ammade barn. Det viktigaste är att titta på helheten och att barnet mår bra.

Emma Lofors