Dagens män och kvinnor

Ja återigen är jag där och rotar, rotar i genusträsket. Men jag kan liksom inte låta bli. Jag påminns om det om och om igen. När vi nu var i Grekland upptäckte jag att män och kvinnor var lika bråkiga, stökiga, lättklädda, berusade och slampiga. Men skillnaderna syntes fortfarande! Kvinnorna skulle se så sexiga ut som möjligt och trippa fram i sina högklackade. Antingen skulle de fnittra högt om en man stötte på dem eller så skulle de se så dryga ut som möjligt. Männen skulle jaga kvinnorna och bete sig så "manligt" som möjligt. Allt gick ut på att få så mycket uppmärksamhet som möjligt av det andra könet.

På flyget hem öppnade jag DN och hittade en artikel om Cristopher O'Regan. Ni som inte vet så är han en 1700-tals kännare och har skrivit ett flertal böcker. Jag skall citera honom lite:

– Utvecklingen har inte alltid varit till det bättre. I det sena 1700-talet var det tillåtet för män att uttrycka ett brett spektrum av känslor, inte bara att gråta när favorit laget förlorar en match eller visa aggressivitet efter alltför många öl.

Christopher O’Regan nämner att 1700-talsmännens kramar inte behövde avslutas med ett par kraftiga klappar på ryggen för att markera att ”jag är inte bög”. Och familjefäder kunde inleda sina brev till någon kär manlig vän med ”Söta du”.

– När två statssekreterare möttes i ett galleri på Stockholms slott ropade den ene på långt håll: ”Jag älskar dig!”. Svaret kom snabbt: ”Jag älskar dig också!” Det här är ett uttryck för den känslobaserade vänskap som var vanlig på 1700-talet.

Varför blev detta fel senare och varför kan vi inte gå tillbaka till detta. Vi alla är ju människor med känslor. Varför anses det som omanligt att visa känslor?

– Vi ska ha stora muskler och vara tuffa – men också vara hejare på att sköta barn. I ena handen ska vi ha en nappflaska och i den andra en pistol. Att orientera sig i den världen är inte lätt.

Det senare som han skriver kan jag bara hålla med om för många män känner pressen av att vara både manlig och samtidigt den bästa maken och fadern. Han behöver balansera mellan att vara tuff och känslosam samtidigt. Mycket anser jag är kvinnornas eget fel också. Vi förväntar oss att mannen skall vara jämställd i hemmet men samtidigt skall de förföra oss, de som skall fria och de som skall göra alla "manliga" och tunga hushållssysslor. Vi kan aldrig bli jämställda om vi inte alla agerar efter det.