Direkt kommenterade han: Ja det är ju inte så långt kvar nu va?
Jag: Det är en bit kvar.
Mannen: Männen glöms alltid bort under graviditeten. Man bryr sig bara om mamman.
Jag: Men idag så får också pappan mycket uppmärksamhet. Barnorskorna vill att pappan ska vara med.
Mannen: Ja, ja jag menar att alla anhöriga och vänner bryr sig bara om hur mamman mår och frågar aldrig hur pappan mår. Vi är ju lika mycket delaktiga i det hela.
Jag: Ja visst är pappan också viktig men det är ju fysiskt tungt för mamman. Hon gör ett stort jobb.
Mannen: Ja ja ja men vi får ju genomlida alla hormonryck och jobbigheter.
Och så fortsatte han att mana på. Hahaha, jag kände att det är lika bra att jag inte säger något...
4 kommentarer:
Låter som en lite småjobbig människa!
Muminkopparna är jättesöta! En arbetskollega hade köpt koppar på outleten i Gustavsberg under sommaren så nu har jag en alldeles egen här på jobbet med Lilla My på! Charmigt!
Andreas kände så som det låter som att den där mannen menar. Undanskuffad liksom. Alla sa grattis till mig - inte till honom. Alla frågade mig allt - aldrig honom. Trots att männen är med mycket mer idag, så riktas egentligen all info och uppmärksamhet till mamman. Men vi kräver att pappan ska vara delaktiga.... det gäller nog att vara noga med att släppa in männen då. :)
I det här fallet var det mer så att han inte hade ngn förståelse för att det faktiskt är jobbigt för kvinnan. Han förstod inte alls att hormonsvängningar är lika jobbiga för kvinnan som det kan vara för mannen också. Utan han bara manade på att ojojoj så jobbigt det var för honom när hans fru var gravid. Jag vet att det kan vara så att vissa män känner sig undanskuffade och det är tråkigt. Anders känner sig inte undanskuffad, utan han upplever att han också får mycket uppmärksamhet. Som varje graviditet är olika så är antagligen männens upplevelser om graviditet också. :)
Skicka en kommentar