Varför kan folk inte unna andra något bra?

Detta är tyvärr ett ganska vanligt fenomen i Skandinavien. Är det för att man tror att man själv får mindre eller är det bara ren avundsjuka? Vilket det än är så är det fel hur som helst. Jag är smått trött på att man inte får vika ur normen, man får inte vara framgångsrik eller må bra för då sticker det i ögonen på någon annan.  Nu pratar jag inte ens om dem som skryter om att de mår bra utan bara vanligt folk som är lyckliga. Det verkar vara ett väldigt vanligt socialt fenomen. Det sjungs ofta om det i låtar och fenomenet används i reklamfilmer. Om man inte kan vara glad för att andra har det bra så kan man aldrig bli själv lycklig. För vem vill egentligen umgås med någon som är bitter och arg hela tiden? Sen vet man ju inte hur mycket lyckliga människor har fått jobba för att bli lyckliga. Så det är bara dumt och fel att missunna andra lycka.