Genus/feminism

Har tänkt lite på det här med genus/feminism. Eller nja jag tänker väl ofta på det men på senare tid har jag förundrats lite om det här med genushysterin. Läser om det lite överallt på nätet och mycket fokuseras på att barn inte får kläs på vissa sätt. Man får inte kalla sina flickor för prinsessa osv. När jag berättade detta för maken skrattade han och sa då med sin gulliga ton till Lovisa: Pappas starka, självständiga och jämställda kvinna ;) haha jag kunde inte göra något annat än att skratta. Jag skall förklara mig lite hur jag tänker.

Jag har ju bott i Finland många år och ni har nog inte missat att jag är finne. Många anser att Finland är ett macho samhälle och ja visst är det det i allra högsta grad. Då tror man direkt att kvinnorna är förtryckta. Men sanningen är den att kvinnorna är också macho fast ändå kvinnliga. Finland var tredje landet i världen som gav kvinnorna rösträtt men första landet som tillät kvinnorna i parlamentet. I finskan finns inte orden han och hon utan det är bara ett ord för båda könen. Kvinnans skön har ett bra ord och jag har aldrig känt att min fiffi (ja jag vet att det heter snippa och det är vad jag kommer att lära dottern) skulle vara mindervärdig på något sätt. Traditionen har varit alltid i Finland att alla skall jobba och bidra till familjen, samhället. Bördorna delades lika men man kanske gjorde olika saker. Även om man har delat på män och kvinnor har det aldrig betytt att kvinnan skulle vara sämre. Kvinnorna var också med i kriget. När jag bodde i Finland behandlades jag alltid som en jämlik. (Nja vissa gamla gubbar kunde kalla mig för flicka) Idag när jag ser mina vänner med sina familjer så gör alla lika mycket hemma. Det ända som kanske är ojämt är att kvinnorna är mest föräldralediga. Men i Finland får man bara vara hemma 9 månader.

Vad är det jag vill säga med allt detta? Jo att för mig är feminism/jämlikhet något av en självklarhet och det handlar om att hur vi uppfostrar våra barn. Inte vad de har för kläder på sig, eller om jag kallar min dotter för prinsessa. Jag har lite svårt för hysterin. Men visst, det måste kanske bli lite hystersikt för att få en förändring. Men försök bara vara. Jag orkar inte att alltid bli upprörd över genus. Om till exempel någon säger något idiotiskt så brukar jag bara säga vad jag tycker. Ibland vassare om det behövs men sedan skakar jag bara på huvudet åt den människans dumhet. Jag tänker försöka uppfostra min dotter till en stark, självständig och trygg individ. För mig är det viktigt att hon känner sig trygg med oss så att hon kan bli den hon vill bli. Om jag får fler barn tänker jag uppfostra dem likadant, vare sig om de är killar eller tjejer. Och jag tänker fortsätta med att vara en feminist som bryr mig om mitt utseende ;)