lördag 9 mars 2013

Genus

Jag är ofta på olika föräldrarsidor och grupper på nätet och debatterar genus. Väldigt ofta hör man: min son är en pojke och ska förbli så. Han är ingen hen och han ska absolut inte ha klänning. Om han själv skulle vilja det skulle jag säga nej! Inte så sällan att dessa samma kvinnor gnäller på att deras män inte hjälper till hemma och att de gör allt. Slump? Sammanträffande? Eller kanske det ändå ligger ngt i att de stereotypa könsrollerna är förlegade?

fredag 8 mars 2013

Tjejer är substantiv?

Hitta denna bild på Facebook i en genusgrupp. Ytterligare bevis på hur det feminina nervärderas. Detta var en läxuppgift för tredjeklassare. Om jag skulle hitta ngt liknande i mina barns läxor skulle det bli hus i helvete.

torsdag 7 mars 2013

Särartsfeminism

Särartsfeminism

Ska kanske först beskriva kort vad det betyder innan jag sen berättar vad jag själv tycker. En särartsfeminist tycker att det är skillnader mellan könen. Att det finns manligt och kvinnligt men att kvinnorna är jämställda med männen. Vissa feminister skulle tycka att särartsfeminister inte är riktiga feminister.

Jag får citera Lady Dahmer här: "Särartsfeminism är det samma som att säga nej jag är inte rasist men det är skillnad mellan rasen." Lite galet eller hur? För vi flesta skulle aldrig ens använda ordet ras. Det är förlegat och inte politiskt korrekt samt att det finns inga raser. Bara människor.

Tidigare var jag nog mer utav en särartsfeminist. Då hade jag också sämre självförtroende. Varför? Jo, jag ska förklara. Vi har fått lära oss att män har huvudrollen och kvinnorna har birollen. Vi har fått lära oss att det manliga är det som är det offentliga och eftersträvbara medan det kvinnliga det mjuka, familjära som inte tar mycket plats. Så när jag tänkte att det är skillnader så var ju det manliga det "bättre" enligt samhället och då var ju så klart männen också bättre. Men nu när jag inte tror på manligt eller kvinnligt längre så inser jag hur dum jag har varit. Nu skäms jag inte längre att jag tar plats. Först nu känner jag på riktigt att vi är jämställda och lika värda.

Jag ska länka till lite intressanta artiklar när tekniken samarbetar med mig igen.

Sovit gott? Ja!

Natten till igår var katastrofal. Lovisa kaskadkräktes i vår säng. Allt blev blött och hon blev ledsen. Jag drog snabbt bort lakan och kläder, tvättade oss rena och bar in Lovisa i sitt rum. Vi la oss båda i hennes säng för att sova. Men ganska snabbt kaskadkräktes hon igen men på golvet som tur var. Tvättade rent igen, tröstade två barn som var ledsna och fick dem att somna om. Själv lade jag mig soffan och sov som en kratta. Vaknade för minsta lilla ljud för jag trodde att ngn av dem skulle kräkas.

Då bestämde jag mig för att nu ska Harry flytta in till sitt rum. Så inatt var premiär natten för honom i sitt rum. Han har sovit bra. Jag har sovit bra. Resten av familjen har sovit bra. Hittade denna glada herre i sitt rum imorse och nu skiner solen också. God morgon till er alla!





tisdag 5 mars 2013

Lovisa ikväll: "Ja eska dej!" Pussar mamma. "Ja Jöjjeman, mamma Tina Jöjjeman, Hanni Jöjjeman, pappa Isi (=pappa på finska) Jöjjeman. Ja tå år, Hanni nol år (L:t är ett mjukt värmländskt L)".

måndag 4 mars 2013

På söndagar brukar det vara kalas.

Vilket det var även igår. Vi var på kalas hos Benjamin som fyllde två och sen åt vi middag hos svärföräldrarna. Där fick jag en försenad födelsedagspresent. Ett presentkort till hm och ska försöka att handla enbart till mig själv.

Igår morse skulle Lovisa absolut mata Harry vi frukosten. "Harry här!" "Harry äta!" Så gulligt! Vet inte om det är ett sammanträffande men Harry har nu sagt flera gånger "ta!" när vi har gett honom ngt. Denna helg är för övrigt den helgen han började krypa. Han har övat länge men nu kryper han.

fredag 1 mars 2013

Dålig bloggare...

Ja det är jag, jag vet. Har mycket jag vill skriva och berätta men hinner inte riktigt med. Vardagen går så snabbt och jag är mycket själv med barnen. Anders jobbar mycket.

Liten up date iaf. Vi har Anders och jag varit på spa för några veckor sedan. Barnen sov hemma med farmor och farfar. Lovisa verkligen älskar dem. Vi har börjat att gå genom alla kläder och saker och börjat sälja det som inte används längre. Det som ingen köper donerar vi till bättre behövande. Barnen växer och utvecklas. De får oss att skratta så ofta. Ja lite så flyter vardagen på