Vilken natt!

Direkt när jag hämtade Lovisa från förskolan så började hon gråta. Grät hela vägen hem och däckade sedan i våra knän alldeles kokhet. När jag sedan frågade henne om hon ville gå och lägga sig fick jag ett ja till svar direkt. Hon bytte om fort och så fick hon krypa upp i min famn i sen säng. Där somnade hon som en stock. 

Harry var också het men pigg iaf och fick lägga sig vid vanlig tid. Men efter ett tag så kräktes stackaren två gånger på raken. Två gånger bytte vi om och gav honom vatten. Kämpen försökte hålla humöret uppe och bad varje gång att få sova igen. Men på natten vaknade båda barnen flera gånger och bad om napp, gossedjur och vatten. Vid tre tiden ville Lovisa absolut upp för att titta på tv men hon blev övertalad att sova vidare. Sådanahär nätter är vi inte vana vid. Kanske är vi bortskämda.