Så mycket bättre och existentiella frågor

Igår när vi tittade på Så mycket bättre blev både maken och jag så berörda att våra ögon tårades. Speciellt Lalehs tolkning av Eva Dahlgrens Ängeln i rummet. Hon tolkade den så bra, så vackert! Anders och jag har varit 8 och ett halvt år tillsammans. Som alla andra har vi haft våra upp och ner gångar. Det hör till livet. Men nu har vi en uppgång. En annorlunda uppgång. Inte det där "ytliga" pirret som många jagar efter och som man oftast känner i början av ett förhållande. Den kan man känna länge också eller till och från. Vi har haft det till och från under hela vår tid tillsammans. Nu pratar jag om något så mycket djupare. Vi har båda gjort många olika insikter om livet. Vi märker att vi hör ihop på ett så mycket djupare plan. Vi har likadana om inte samma existentiella frågor i livet. Vi filosoferar och diskuterar djupa tankar med varandra på ett helt annat sätt än tidigare. Förvisso har vi haft likadana perioder tidigare i vårt liv tillsammans men nu känns det så mycket djupare. Samhörigheten är så mycket djupare och vi båda har svårt att se en framtid utan varandra. Vi hör ihop helt enkelt och det ger oss båda ett lugn. Ett inre lugn. Ett skönt lugn.